Hur många gånger ska jag behöva känna känslan att det är nog? Att jag har fått nog av att bo hemma! Jag har oräkneliga gånger längtat efter att flytta ut men jag trodde att jag skulle klara de få veckor som är kvar. Det är tveksamt. Jag känner mig bara som en gnällig gammal tant gentemot min bror som tappert försöker att få mig att trivas. Jag är bara väldigt petig med vissa saker och jag känner mig kvävd av tanken att jag borde ha överseende, samtidigt som jag irreterar mig på minsta lilla misstag. Jag är inte den arga typen egentligen, men jag blir arg för att jag känner mig kvävd. Jag har länge hört att smällen man kan få när man kommer till Lerum från USA ska vara stor, det kan jag hålla med om nu. Det känns som att tiden står stilla i lilla Lerum och jag spricker av tankar och idéer som liksom inte kan bli gjorda här. Nu är det ju trots allt inte så långt kvar och jag är tacksam över att ha tak över huvudet, gratis mat och härliga vänner. Det är i alla fall en bra grej med att vara tillbaka i Lerum...

Igår hade vi skojigt i staden, jag och härliga vänner!

Jobbig träning och nyttig frukost, skönt att vara hemma på det viset! Kändes däremot lite jobbigt att stå i samma lilla tränigs sal runt samma gamla vanliga människor. Jag får panik över att vara hemma i gammalt mönster men det kommer ju snart att bli ändring på det som tur är! 
Nu ska jag planera det sista på hemsidan och göra min läxa = kolla på filmer från Bo Sigvard. Han sa att med tanke på hur svårt det kan vara att få tag på vissa manus, så skulle jag kolla på lite filmer för att få in allmänbildning i teaterns värd. Roligaste läxan jag någonsin haft... Även om jag fortfarande tänker gå till bibliotektet för att låna lite manus, det är ju något visst med att ha det i handen och inte på tvn. Inte för att det går att jämföra att läsa ett manus med att se en film, det är ju inte alls detsamma. Att se filmen är ju däremot bättre än att inte se eller läsa någonting alls!  

Pa med julmusik, fram med kaffet, inslagspapper och presenter! I morse satt jag tillsammans med vovvarna och slog in julklappar. Sen blev det en lang promenad, kanske var det min sista langpromenad. Fran och med nu ar det ganska fullspackat tills hemgang...

Jag far manga fragor om hur det kanns att aka hem. Det ar klart att jag langtar superduper mycket efter alla mina vanner och familjer, men det kommer bli jobbigt att lamna allting har. Det ar har mycket hande for mig, jag har levt i en helt annan varld for ett tag, en bra varld. Det kanns alltid bra att tanka pa hur latt det skulle vara att boka en biljett till USA och komma tillbaka, for att plugga eller bara gora auditions. Inget ar foralltid, allting ar for nu. Att fa komma hem och forhoppningsvis plugga teater i Stockholm har ju ocksa varit en drom lange. Man far se livet som en fin och stor julgran, dar varje aventyr och nytt steg ar en vacker julkula. Inte ar granen fin med bara en kula, eller hur...?



Fina granen hemma i Lerum.

So Long

Da var min final klar i costuming. Jag hade talet med den arga vinflaskan om att man ska atervinna, det var verkligen lyckat! Horde att hela filmhuset ar ledsna for att jag ska aka hem, for att alla ville anvanda mig till deras filmer? Nu har jag ju verkligen ingen angest over att aka hem! Tur att jag har tva filmer som vantar hemma, annars skulle jag fa panik!

Min acting larare forklarade att det var bra om vi hade pa oss nagonting spektakulart eller gjorde nagonting unikt nar vi framforde en monolog. Det var ju ingenting nytt men da berattade hon en historia Barbra Streisand och en audition hon gjorde. Nar hon gick in i auditionrummet ursaktade hon sig for att hon hade tuggumi. Hon gick fram till en stol och satte tuggumit under stolen, gjorde sin audition och gick ut ur rummet. Nar alla var klara och juryn skulle valja, kom de pa att hon satt ett tuggumi under stolen sa en av jury medlemmarna gick fram och skulle ta bort det. Det visade sig da att det inte fanns nagot tuggumi... Hon fick rollen. Hon blev ihagkommen.



So Long

Jag hade nastan glomt hur harligt det ar att umgas med killar. Det ar verkligen en helt annan grej an med tjejer, bade bra och daligt. Igar var jag pa en forestallning som heter Allegra tillsammans med min van Magnus. Forrutom att skadespelarna tyvarr inte gjorde ett bra jobb sa var det en ganska sa roligt forestallning. Efter det gick vi hem till honom och ungicks med hans vanner, alla fran Norge. Vi spelade fifa och drack vin hela kvallen. (Aoof vad jag har saknat tv-spelande!!) Det var verkligen superkul, fick mig en ordentlig fredagsstammning nar jag oppnade dorren till lagenheten och fick bakbotatis os i nasan, och sag tanda ljus som los upp morkret.

Idag har jag haft angest. Det ar dags att borja packa... Maste vaga vaskan sa att vi vet om jag behover skappa hem nagonting eller bara kopa en extra vaska. Inte for att jag har sa mycket nytt men min vaska var ju over gransen nar jag akte hit... Tur att det gar sa mycket bra filmer och att jag tranade tills jag inte kunde sta pa benen - det far mig att vara lite gladare.
Ska traffa Terra idag och se till att gora nagonting roligt for att fa bort tankarna pa flygplan.






"Det finns tva typer av manniskor. De som ser allting som ett mirakel och de som inte ser nagonting som ett mirakel"

So Long

On Pointe from Elizabeth LaTulippe on Vimeo.