Vissa saker är helt enkelt bara bra när det är över. Det kan handla om många saker, men jag syftar på att rensa garderoben, pappersinsamlaren och sminkväskan. Herregud, jag överdriver icke när jag säger att golvet var överfullt, jag rensade ut två stora sopsäckar... Det känns som att jag kan andas igen på något konstigt sätt.

Det är inte bara jobbigt fysiskt att rensa bland gamla grejor, det är faktiskt jobbigt psykiskt också. Gamla kort och kläder sätter massor av känslor på snurr och jag blir ofta sittandes helt stilla och i mina tankar istället för att vara effektiv. Det är väl löjligt att man kan känna sig som en ny människa bara för att man slängt sin gamla jumper.

Jag vet inte varför jag är så manisk med att ha ording runt omkring mig, men jag antar att det skulle kunna vara för att livet inte är i all ordning just nu. Det är ju så ibland och då försöker jag oftast finna ro på ungefär samma sätt - städning, luktljus och sex and the city. Då brukar jag oftast landa igen.

Ett annat lugn man alltid kan finna är hos ens pojkvän, jag vet inte varför men när man är med någon man är kär i så lever man alltid i nuet. Det kan faktiskt vara så med riktigt bra vänner också, man slappnar av.

End of deep thaugts.

So Long

För att liva upp en tråkig tisdag som denna tar jag hjälp av en stor väska med massor av roliga saker att sysselsätta sig med på tråkiga lektioner, ett nytt klädesplagg, färgade pennor till pluggandet och en bästa vän som kommer spenderna natten hos mig.

Det finns alltid någonting man kan liva upp sin tråkiga vardag med! Jag läste i Cosmo om massor av tips på hur man kan ta vara mer på sin tråkiga vardag ,full av rutiner, det behöver inte betyda att man ska bestiga berg eller baka de godaste muffinsen som någonsin existerat, till alla du känner. Det räcker med att njuta av de små rutiner vi har, genom att le och stanna upp när vi gör dem. Känn efter hur skönt det är att duscha, ta en promenad hem från jobbet och andas in frisk luft, ta med lite roligare lunch än vanligt osv. För mig funkar det dock att tända ljus, ha lite hemma-spa, eller rent av finna lugn i själen genom ett städat rum eller att sätta mig och planera. Att plugga kan istället göras med en rolig färg på pennan med en god kopp te, städning kan göras till bra musik och spa görs bäst med ljus, många, helst med lukt.

Jag ska verkligen försöka hitta harmonin i mitt liv! 
Djupa tankar är kanske ingenting jag behöver finna mer efter de senaste inläggen...


Jag har sagt det förut och säger det igen - make it with a smile! Jag tycker att jag och bästisen lyckas ganska bra.

Följ min blogg med bloglovin

Om ni vill följa min blogg via bloglovin' är det bara att klicka på länken ovan! Det sker dock på egen risk allesammans.

Nya dag nya tag som man brukar säga. Vädret drar ner humöret en aning, annars känner jag mig rätt pigg och utvilad. Jag hade konstigt nog inte vaknat av larmet i natt, vilket förvånade mig en aning men det var väl skönt det. Jag vet ännu inte varför larmet gick men jag antar att vi inte lyckades täcka för sensorerna tillräckligt...

Efter en natt som denna var det dags att duscha håret i handfatet och göra snabbkaffe utan mjölk, härliga morgon! Nej men faktiskt, den var ganska härlig. Jag tycker om att vara nära kameror och liknande dygnet runt, även om jag gärna hade sovit på en mer bekväm plats, även om min älsklings tröja fungerade perfekt som kudde.

Snart bär det faktisikt hemmåt igen, lite repetioner först sedan ut i regn/snö oväder. Må hända att jag bloggar under mina 5 timmar på tåget, mer ingående om tankarna efter helgen. Vem vet?

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Nu ligger jag i ett rum fullt av kulisser och bord, på en soffa med filt som täcke och handduk med älsklingens tröja som örngott. Jag är på rep i stockholm till vad som kommer att bli mitt genombrott förhoppningsvis, inte för att låta självgod men produktionen och skådespelarna är riktigt bra!
Det är alltid lite jobbigt att åka långt och träffa folk man inte känner, inte veta vägen till stället eller vilka relger som gäller. Nu vet jag ju vart det ligger, vad som förväntas och jag har framförallt träffat de grymt goa skådespelar teamet.

Producenten sa faktiskt det, när alla gått hem utom jag och blivande produktions assistenten hade gått hem, esteter har fan en liten skada alltså. Jag menar hur många går igång direkt när pappa kommer in och chokerar med filmcamera, på att mima på finska, sjunga opera, göra barnprograms shower, klä ut sig och leka solros, byta dialket till varje cd skiva jag ivrigt visade upp eller varför inte bara stå och hoppa omkring i en monster utklädnad?

Det blev en kväll med vin och mycket snack om film och produktion. Min regissör visade massor av tidigare projekt men också kommande, jag fick lära mig om filmkameror och ljud. Nu känner jag mig mer utmattad än någonsin och kan inte förstå att klockan bara är 22. Det tänker jag trotsa och gå och lägga mig. Hoppas att ingen kommer in...

So Long

Jag måste verkligen hitta en balans i mitt liv. Antingen är jag överaktiv och håller på med 100 saker samtidigt, eller så ligger jag utlsagen i sängen och kan inte röra mig eftersom engergin är slut. Jag har mycket drivkraft med inte tillräckligt med energi, vilket är viktigt att tänka på. Om man skulle kunna använda sig av sin drivkraft till att bilda energi så skulle jag kunna göra hälften av sakerna dubbelt så bra. Frågan är vad man ska skära ner på... Det är ju bra att kroppen säger ifrån men oftast blir jag bara arg på mig själv när jag inte klarar tempot, jag får nog förstå att det är inte normalt att ha alla de krav på sig som jag har utan att det ska synas. Få lite insikt!



Ni ser, balansen är inte på topp...

Darrig i benen går jag omkring och packar. Jag körde bil i 5 timmar totalt, därav lite darriga ben men det gav väldigt mycket vilket är bra eftersom jag snart har uppkörning.

I alla fall är det dags att packa för helgen i stockholm! Det ska bli väldigt roligt att komma upp dit, jag vet inte varför det är så kul men jag blir alltid så glad och driven av att vara där, konstigt nog. Det är väl antagligen för att det är en stor stad där mycket händer, speciellt inom det som jag drömmer om att få hålla på med, teater & skådespel. Jag märker så tydligt på vilka kläder jag tar med mig, att jag tycker att det ska bli roligt. Det är mycket färg och mönster... Nu när jag sitter och skriver minns jag hur gärna jag ville ha den här rollen, jag kunde knappt sova vissa nätter utan låg bara och tänkte på hur allting skulle förändras om jag skulle få den. Bo i stockholm under ett par veckor och spela in en film, bättre kunde det inte bli just då.
Det ska fortfarande bli väldigt roligt, men jag kommer att sakna alla här hemma, även om det inte är så lång tid!


So Long

Det är så härligt med äldre människor! Med äldre menar jag som farmor och farfar. Idag när jag gick runt slingan tänkte jag passa på att kika in hos gamlingarna då det ändå är på vägen. Inte ens det behövde jag utan de var ute och gick sin dagliga runda och satt och solade sig på en bänk. Det är så fint hur kärleken kan leva kvar, hur livsglädjen och de sköna strålarna från solen fortfarande värmer en gammal erfaren människa på samma sätt som mig. Det spelar ingen roll hur många gånger vi träffats, jag och mina farföräldrar, det finns alltid någonting jag inte vet, som de inte har berättat om eftersom jag kanske vart för liten tidigare, men man kan alltid få sitta och lyssna till någon spännande upplevelse eller härlig resa de gjort. Då förstår man hur mycket livet kan ge och hur mycket man faktiskt hinner med.
Inte minst lyfter det mig att vara hos dem och se hur glada de blir, prata lite om saker som de blir stoldta över och känna det där bandet som faktiskt finns där. När jag tackade för mig ställde de sig på balkongen och vinkade ut över parkeringen mot mig. Det var så härligt att vända sig om och få solen i ögonen samtidigt som de skymtades två glada ansiken där bakom. Jag borde verkligen gå dit oftare.

So Long

Nu är det säkert den 20:e gången jag hör det här, så himla intressant. Som många säkert känner till är min framtidsdröm att bli skådespelerska, det har det vart ett tag. Vad som är så himla intressant i det är att jag också går till en teapeft och har gjort ett litet tag, på grund av att jag har en osäker grund sedan min uppväxt och på grund av detta ibland lider av en idetitetskris, ett bråk inom mig. Enligt många och nyligen framkommet Ola Rapace, hänger detta ihop. Nästan alla skådelspelare lider av dessa problem och det är därför man börjar jobba i det branshen där man kan uttrycka sig utifrån sina inre känslor och erfarenehter fast i en annan karaktär. Det kändes verkligen bra att höra detta igen, men som de säger så blir man lika rädd varje gång man känner att man börjar hitta sig själv, att man då ska tappa den drivkraft och de bränsle som osäkerheten skapar.



Det är lyxigt att man kan få ihop sitt krassliga inre med att fullfölja en dröm.

So Long

Hej svej.

Gud vad trött man blir när man bryter sitt vardagsmönster! Det räcker med att byta arbetsplats så försvinner energin iväg på en gång. Jag har en konstig känsla i mig just nu, jag är liksom helt slut i hela min kropp och själ, längtar efter ett mål där jag kan slänga mig över linjen. Samtidigt som jag hela tiden har en känsla av att min energi vill ut och jag är laddad inför nya utmaningar i livet. Aningen splittrad, ja.

Är jag onormal med tanke på att jag koreograferar en dans varje gång en låt spelas i mina öron, det blir mer eller mindre en unik dans varje gång jag hör en låt, även om jag har hört samma låt 100 gånger. Jag tänker aldrig på det men så är det, synd att jag inte har lika lätt att få ner det på papper... Ibland kommer jag på mig själv med att gå stegen eller svänga lite med armarna, men sånt är bara härligt tycker jag! Varför ska man skämmas bara för att man dansar lite på stan? Jag dansar ju för publik utan problem... Nu ska jag ta över dansgolvet i vardagsrummet, det rekommenderar jag inte att ni testar hemma.

So Long

Från att ha en massa planer om hur denna kväll ska spenderas på bästa sätt, resulterade det i att jag sitter hemma själv. Ja, med hemma menar jag i stan. Jag fick givetvis den där kvinnovärken man har en gång i månaden och orkade inte gör någonting mer än att lägga mig i soffan och lukta på älsklingens tröja. Det duger det med. Det är väl inte fy skam att ha lite tid till ingenting, problemet med mig är att när jag har sådana kvällar hittar jag tvångsmässigt på saker att göra, bara för att göra någonting. Kanske ska jag ta mig en springtur i lunden? Nej, det kanske är för mörkt, kommer säkert springa vilse. Just det, jag har värk. Det suger!


Jag bara älskar den här bilden. Den symboliserar mitt liv just nu.

So Long

När är man egentligen nöjd? Hela tiden blickan man frammåt och vill nya saker, men jag är rädd att jag aldrig kommer att känna att det är nog. Det skulle verkligen vara skönt om man kunde slappna av i sin vardag och njuta, ta dagen som den kommer och ta vara på de små stunderna, om man kan vara så poetisk... Tankar har jag många och kluriga men så poetiska är det inte alltid, inte rimmliga heller. Det är väl det som är så härligt med drömmar, att det inte finns någon gräns. Har man inte höga drömmar kan man inte heller uppnå dem. Det svåra för mig är dock att inte ta in vardagen utan bara dagdrömma om annat och saker som kunnat vara annorlunda. Jag menar jag har verkligen en fantastisk vardag att luta mig tillbaka mot. Bästa vänner, underbar pojkvän, roliga fritidssysslor och uppmuntrande familj. Dags för mig att ta ett steg tillbaka och börja njuta!


Varför ska man rusa förbi denna ro och harmoni?

Ack, så fint skrivet Louise - tack!

Nej, nog med snack. Back to buisness...

So Long

Mörker, mörker och mörker. Tur att man vet att det döljer sig en sol bakom allt detta annars hade jag aldrig klarat av det. Konstigt nog tycker jag att det är vackert med alla lysande fönster från lägenheterna där ute, känns som en saga.
Just nu sitter jag nedgrävd i historien om August Strindberg, skoj skoj! Kan verkligen inte vänta på att sluta plugga, jag är verkligen inte teoretisk av mig som jag brukar säga. Skolan är ingenting för mig... Dagar då jag jobbat istället för att gå i skolan inser man hur skönt det är att göra annat! Jag vill ut i livet, det känns som att någon håller fast mig och jag blir mer och mer otåligt. Lite bättre känns det faktiskt lite bättre när man bor inne hos älskling i stan, som att man kommit en liten bit på vägen.

Te och plugg.

So Long

Kom just hem från en sjukligt jobbig träning, men samtidigt skön. Så himla gott att få ur all sin egergi!
Med hem menar jag till min fantastiska pojkvän, som låter mig bo hos honom ett tag, vilket är super skönt! Jag saknar inte att bo hemma ett dugg... Jag har känt rätt länge att jag vill flyga ur boet, jag har fått känslan av att jag är klar med den biten, att bli uppvaktad så som man blir av sina föräldrar. Det har nästan vart som att man var lite ivägen... Därför har jag skönt nog insett nu att när jag flyttar hemifrån på riktigt, blir det en lätt match! Förhoppningsvis. Det har ju ändå vart någonting man oroat sig lite för, den dagen det är dags, men nu känns det mycket bättre. Även om det är väldigt mysigt att sitta med sin morgontrötta familj runt frukostbordet varje dag, är det minst lika mysigt med den familjemedlen jag har nu, att ta sällskap av.

Visst är det egentligen konstigt hur snabbt man växer upp? Alltså verkligen går från ungdom till vuxen. Jag vet att när jag satte mig och skulle övningsköra med mamma för första gången, fick jag en himla konstig känsla av att jag inte var tillräckligt mogen för det, att ta den vuxen rollen som det ändå var att ta körkort. Det var inte längesedan jag trivdes med att komma hem till min familj och bli ompysslad, istället för att ta lite avstånd och se andra alternativ. Jag älskar mina familjer och tycker givetvis om att vara där, men att bo där behövs liksom inte längre. Jag vill flytta hemifrån och skaffa mig ett eget hem utan att åka mellan mamma och pappa.




Myspys i vardagsrum, det ska det vara! Nej nog med att drömma... Dags att faca verklighetens hårda bud med Geografi och tidens egen vilja. Åh, jag hatar verkligen när man måste tänka på en tid att gå och lägga sig, hur tråkigt som helst. Jag vill vara uppe och mysa tills ögonen svider, men men med det sagt öppnar jag dörren till studier.

So Long