Ibland måste man sätta vissa saker i perspektiv. Det är allt för ofta jag faller av att någonting kommer i min väg. Vad gör väl det när allting kommer till kritan? Finns det verkligen ingen lösning som kan få problemet ur vägen? Ofta gör det ju det, även om det blir mycket jobb eller väntan. Lite extra jobb gör ingenting men väntan, jag kan inte vänta! Jag har aldrig kunnat vara den som väntar, även om det gäller att köpa en viss tröja, se en viss film eller gå till ett visst ställe. Allting måste hända NU. Det är ingenting bra med det, men så är det.