som att stänga av ditt liv
...DATUM: 2011-05-30 | TID: 12:32:59
.
Mina småsyskon vet inte vad man menar med att "spola tillbaka" ett band & eleverna i 6an surfar på facebook - vart är vi påväg? Det är ju absolut roligt att saker och ting går frammåt, egentligen vet jag inte vad det är man skulle vara så rädd för när det gäller snabb utveckling men lite skrämmande är det. Eleverna på Aspenässkolan får i-pads att jobba med, istället för böcker då eller? Hm.. Jag vet inte vad som är rätt och fel med detta, det som är sant är i alla fall att framtiden kommer att vara otroligt elektronisk. Det där med att prata med folk ansike mot ansikte eller att stänga av telefonen under en dejt kommer snart att verka väldigt konstigt. Att stänga av telefonen nuförtiden betyder ju att man stänger av sitt liv,.. Sitter med mammas kopp ASU mom och drömmer mig tillbaka till Arizona, snacka om skillnad på skolor Rydsberg vs. Arizona state university...
Från 0-100
...DATUM: 2011-05-18 | TID: 20:36:25
Tänk att jag alltid måste skapa sånt kaos när någonting händer? Jag blir alltid så extrem i onödan för att sedan få ångest över att jag kanske gick åt fel håll? Som om jag alltid går 100% åt alla situationer, beslut och tankar, för att sedan hoppas på att det är rätt... Nu menar jag inte stora saker som man vet att man ska ge allt för, utan små saker, konversationer eller vardagsbeslut. Telefonsamtalet jag fick idag började inte bra, jag plöjde på som bara den åt det ena hållet då det senare visade sig att jag skulle pratat precis tvärt om. Snurrigt för er kanske, men väldigt irriterande för mig! Kan jag inte bara fråga en extra gång innan jag babblar? Eller tänka en extra gång innan jag slänger mig åt den ena åsikten? Som att gå från 0-100 på en sekund utan att veta vad man egentligen står...
Samtalet idag var från ett stort produktionsbolag och jag gjorde detta som jag skrivit om. Tog snabba beslut och gick 100% på en känsla istället för att känna av och vara eftertänksam,.. Jag fick en provspelning med framstår nog som ett psyko...
Lugn och kaos
...DATUM: 2011-05-18 | TID: 20:20:29
Jag kommer att sakna denna utsikt. Att sätta sig vid köksbordet en tidig morgon då alla gått till skola och arbete, för att bara titta ut och minnas och inspireras. Inte för att jag inte gillar min familj, men det kaos som lägger sig när alla gått är väldigt njutbart... När mamma sprungit upp och ner för trappan tills hon har alla ringar och sladdar, tills Antons alarm går av och dörrarna inte längre smälls i och tills man kan få tillgång till kaffemaskinen utan att chefen Benke slänger kontrollernade blickar. Det är ju dock det som gör det hela så fint, denna idylliska vy mot det kaos vi alla skapar. Den trygghet den lulliga trädgården ger med sitt lugn gör att jag alltid känner mig hemma just här, köket är en viktig plats för mig. Inte bara för att man blickar ut över trädgården, men för att det är där vi är samlade, det är där allting händer, alla bråk, skratt, smaker, traditioner, fyllor, sång, dans osv osv...
Nu stängs snart även det kapitlet i mitt liv och lämnar ett minne blott, en ny familj tar över and so it goes...
I'm not your boss
...DATUM: 2011-05-17 | TID: 12:52:49
Chocken har lagt sig litegrann nu. Från förra veckan. Det var en helt galen dag, jag stupade i säng när jag kom hem, efter att ha kallsvettats en lång stund. Kanske blev allting lite jobbigare för att jag hade sovit 3 timmar den natten, antagligen var det så. När jag och 3 lärare skulle ha hand om 4 klasser i 4 klassrum började rysningarna, de fortsatte när den ena sa "Jag kör en genomgång med 5 elever i det ena rummet" och den andra "Jag ska prata lite med eleverna i korridoren om deras privata problem"... That leaves me with, what? 4 klasser ungefär? 3 ½? Ok, well tänkte jag, det är bara att köra på med en gående rotation mellan alla rum, en gäll röst och hårda klackar mot marken. Då jag märker att deras rullstolar börjar rulla runt, att gittarren tas fram, färgpennor, datorer, mobiler, osv... Blev jag lite mer fundersam. Jag sprang ut och in i rummen, skrek och ryckte - visst fungerade det, men vad hände när jag vände ryggen till? Notera att detta arbetspass håller på från 8-14.45... Helt plötsligt var tavlan i det ena rummet fyllt av kukar med mitt namn i, lärare tog tag i mig och berättade att ett kort på min bakdel då jag böjer mig fram, ligger ute på face. Jag tackar för informationen, springer in i det kaotiska klassrummet igen som nu övergått till ett gym där datorerna används som liggunderlag (?)(?). För att inte göra det dem vill (bli röd i ansiktet och sudda bort allt på tavlan) låter jag allt vara kvar och går lugnt genom rummet. Det pågår intriger mellan alla klasserna vilket gör att jag måste sätta folk i grupprum, korridor och studiehallar. När det ändå inte fungerar och folk som verkligen ville jobba får tårar i ögonen bestämmer jag mig för att kalla in alla elelver i ett rum. Säkerligen en brandrisk med tanke på hur många galna små stollar som befann sig i samma rum, men det gick inte längre. Jag kallade på lärarna och berättade att vi skulle ha möte, städa och gå hem, - det bestämmer jag. Till min förvåning var det bara jag som hade mötet, med och mot elever och lärare. Jag berättade givetvis vilken otroligt dålig arbetsmiljö det är, att deras problem från utifrån inte får komma in i klassrummet och att de beter sig som små bortskämda monster (på ett snällt och medlidande sätt... haha...) Notera att kukarna på tavlan var kvar, mitt i denna seriösa situation, det var meningen också... Jag bad alla att gå hem och tänka över detta. Sedan frågade lärarna mig om barnen fick gå hem. Förstår ni vilket upfuckat arbetslag? Jag blir så trött på att man ska behöva ta ansvar över allt och alla bara för att man visar lite stake och engagemang!
Bilden med stället som orsakar mina få timmars sömn varje torsdag.
Ännu en VS
...DATUM: 2011-05-17 | TID: 09:49:05
Jag måste fortsätta lite på Sverige VS USA...
Jag har märkt att när det gäller evenemang; -fester såväl som våffel-tillställningar, kan Sverige inte mäta sig med USA. Det handlar om att USA satsar ordentligt när det väl gäller, allting ska vara tipp topp och välplanerat. Man åker inte till närmsta butik och köper det man tycker passar, nej nej, det ska vara Precis med stort P - även om det bara gäller servetter... (jag känner till undantag, men generellt) Jag kommer ihåg när jag själv var där, vi skulle planera ett eventuellt "good bye party", då tog man inte de bord och stolar man hade och satte ut med en duk på. Allting ska vara ordnat i minsta detalj! Helst skulle det stå "good bye Louise" på allting, huset ska lukta min favoritlukt och drinkarna ska vara avsmakade in i den sista med sugrör textade med festens budskap. Isen tar inte slut, maten är flottig och mättande, redan innan alcoholen dricks har kvällen planerats i alla bemärkelser; vem kör var? vart är efterfesten? vart bokar vi bord? vilken tid ska diskmaskinen igång?... Ni förstår... Kaffe termosarna är Inte små så att man måste koka om och om utan räcker tills det att dubbelt så många koppar än gäster sipprat ut (Maria Montazami på jakt efter termos, för er som sett) har man inte en tillräckligt stor åker man runt land och rike tills man hittar en. Allting är blodigt allvar och ska testas till fullo innan, det ska gå som smort och ingenting får omöjligen få fel! Är detta för att amerikaner är så drivna rent arbetsmässigt? Eller är de mer uptight/nervösa av sig? Eller vill de bara att alla runt omkring ska få det så bra som möjligt vid en tillställning? Maria säger själv: "Det kanske var lite dumt att ta med sig den amerikanska festfixar stylen hit till Sverige, de tycker nog att vi är galna" Nej Maria, jag beundras dig och din typ av engagemang! Du har rätt, en blommig lapp med "hembryggt kaffe" är finare än en vit med "kaffe" på...
Han är som mig
...DATUM: 2011-05-12 | TID: 10:52:34
Undrar om det går i släkten? Läraryrket? Jag har ju ALLTID tyckt att det vart kul att följa med mor min till jobbet och ha små genomgångar för mig själv i grupprummen. Jag tycker att det är roligt att lära ut saker helt enkelt, även om det är att visa ett bra klipp, en låt eller berätta en historia - så tycker jag alltid att det är väldigt roligt att dela med mig av det jag vet. Föreläsa är ju också någonting jag brinner för, men framförallt dans och teater. Det handlar ju också om att förmelda budskap inför och till andra. Det är roligt när man märker hur olika yrken, olika och lika, trots allt hänger mycket ihop. Om inte annat de som utövar dem, det är väl därför vissa som jobbar med detta anses sämre - de är inte menade för den typ av yrke... Jag som så ofta klagar på min stimmiga lillebror som alltid ska springa efter alla i familjen och berätta ointressanta saker... Jag trodde att jag var bättre och mer intressant, tills det att en god vän till mig sa "ja, men han är ju precis som dig Louise". Där fick man så man teg.
Samma vän sa också att han själv just nu upptäcker många saker om honom själv, dag för dag. Vad jobbigt det måste vara? Eller är det bra? Denise och jag pratade också om detta, att det är jobbigt när man får insikt om vissa saker i sitt beteende. Ibland är det bättre att bara vara än att hålla på med detta grubblande. Då kanske man försöker vara någon man egentlgen inte är. Dåliga vanor och visst beteende ska man väl givetvis påverka, but don't be so hard on yourself!
Skrivknäpp
...DATUM: 2011-05-11 | TID: 10:22:33
Ledighet är allt bra överskattat tycker jag. Gårdagen, den soliga gårdagen, spenderades vid köksbordet med en lång lista... Släpade mig ut i solen då och då men varje gång jag lägger mig där och svettas med musik, blir jag antingen så peppad att jag inte vill ligga kvar, eller så matt av att tvinga mig själv att ligga där - så jag somnar och bränner kinderna... Jag menar ledig, vad innebär det egentligen? En dag då man är ledig från jobbet eller livet? Tankarna eller vardagen? Jag tycker att ordet är lite jobbigt, och framkallar lite ångest... Det är så abstrakt på något sätt, som ett hotande oskrivet blad. Du vet inte om någon kommer att rätta det du skriver, men det sparas i ett valv för framtiden. Du vet inte vad du ska skriva för att du ska få alla rätt, men om det finns en mening med det, kommer du själv att sätta ett R i hörnet, i framtiden. Låter jag knäpp jag nu eller? Guess so.
Vikarie, (sitter här, dricker kaffe och äter frukt) aka. En förebild.
The hills are waiting
...DATUM: 2011-05-11 | TID: 09:57:42
I would call the product; life
...DATUM: 2011-05-11 | TID: 09:40:16
Long time no seen. Har inte haft lust att blogga alls, är trött på designen och tankarna som ploppade upp dag efter dag var mindre intressanta. Mitt liv just nu är lite mindre intressant än förut faktiskt.
Igår kom jag att tänka på en sak, faktiskt. Jag insåg att det är som ett litet tunt lager ovanför mitt huvud, eller i alla fall inom mig. När jag är trött, nere eller omotiverad - ligger jag under linjen, som att det är ett skydd eller ett lock från den riktiga världen. Under locket kan jag tvinga mig själv att trivas en stund, ljuga om hur jag egentligen känner och vara en väldigt lugn person... Alla krav, drömmar och mål blir mindre och det anses okej att bara vara en vanlig, grå och halvtråkig person. När jag dock orkar lyfta mig själv över locket, är jag kreativ, frammåt, ser världen som en liten ärta som vem som helst kan fånga i handen. Jag pratar högt, är social och minglar, kommer ihåg viktiga mail och fixar med mina stora planer. Det passar väldigt bra att säga; to live doesn't mean you're alive. När jag kommer upp och befinner mig ovanför det lilla locket, är jag alive.
I would call the product; life.
