Mörker, mörker och mörker. Tur att man vet att det döljer sig en sol bakom allt detta annars hade jag aldrig klarat av det. Konstigt nog tycker jag att det är vackert med alla lysande fönster från lägenheterna där ute, känns som en saga.
Just nu sitter jag nedgrävd i historien om August Strindberg, skoj skoj! Kan verkligen inte vänta på att sluta plugga, jag är verkligen inte teoretisk av mig som jag brukar säga. Skolan är ingenting för mig... Dagar då jag jobbat istället för att gå i skolan inser man hur skönt det är att göra annat! Jag vill ut i livet, det känns som att någon håller fast mig och jag blir mer och mer otåligt. Lite bättre känns det faktiskt lite bättre när man bor inne hos älskling i stan, som att man kommit en liten bit på vägen.

Te och plugg.

So Long