Vissa saker är helt enkelt bara bra när det är över. Det kan handla om många saker, men jag syftar på att rensa garderoben, pappersinsamlaren och sminkväskan. Herregud, jag överdriver icke när jag säger att golvet var överfullt, jag rensade ut två stora sopsäckar... Det känns som att jag kan andas igen på något konstigt sätt.

Det är inte bara jobbigt fysiskt att rensa bland gamla grejor, det är faktiskt jobbigt psykiskt också. Gamla kort och kläder sätter massor av känslor på snurr och jag blir ofta sittandes helt stilla och i mina tankar istället för att vara effektiv. Det är väl löjligt att man kan känna sig som en ny människa bara för att man slängt sin gamla jumper.

Jag vet inte varför jag är så manisk med att ha ording runt omkring mig, men jag antar att det skulle kunna vara för att livet inte är i all ordning just nu. Det är ju så ibland och då försöker jag oftast finna ro på ungefär samma sätt - städning, luktljus och sex and the city. Då brukar jag oftast landa igen.

Ett annat lugn man alltid kan finna är hos ens pojkvän, jag vet inte varför men när man är med någon man är kär i så lever man alltid i nuet. Det kan faktiskt vara så med riktigt bra vänner också, man slappnar av.

End of deep thaugts.

So Long