Det är så härligt med äldre människor! Med äldre menar jag som farmor och farfar. Idag när jag gick runt slingan tänkte jag passa på att kika in hos gamlingarna då det ändå är på vägen. Inte ens det behövde jag utan de var ute och gick sin dagliga runda och satt och solade sig på en bänk. Det är så fint hur kärleken kan leva kvar, hur livsglädjen och de sköna strålarna från solen fortfarande värmer en gammal erfaren människa på samma sätt som mig. Det spelar ingen roll hur många gånger vi träffats, jag och mina farföräldrar, det finns alltid någonting jag inte vet, som de inte har berättat om eftersom jag kanske vart för liten tidigare, men man kan alltid få sitta och lyssna till någon spännande upplevelse eller härlig resa de gjort. Då förstår man hur mycket livet kan ge och hur mycket man faktiskt hinner med.
Inte minst lyfter det mig att vara hos dem och se hur glada de blir, prata lite om saker som de blir stoldta över och känna det där bandet som faktiskt finns där. När jag tackade för mig ställde de sig på balkongen och vinkade ut över parkeringen mot mig. Det var så härligt att vända sig om och få solen i ögonen samtidigt som de skymtades två glada ansiken där bakom. Jag borde verkligen gå dit oftare.

So Long