Kom just hem från en sjukligt jobbig träning, men samtidigt skön. Så himla gott att få ur all sin egergi!
Med hem menar jag till min fantastiska pojkvän, som låter mig bo hos honom ett tag, vilket är super skönt! Jag saknar inte att bo hemma ett dugg... Jag har känt rätt länge att jag vill flyga ur boet, jag har fått känslan av att jag är klar med den biten, att bli uppvaktad så som man blir av sina föräldrar. Det har nästan vart som att man var lite ivägen... Därför har jag skönt nog insett nu att när jag flyttar hemifrån på riktigt, blir det en lätt match! Förhoppningsvis. Det har ju ändå vart någonting man oroat sig lite för, den dagen det är dags, men nu känns det mycket bättre. Även om det är väldigt mysigt att sitta med sin morgontrötta familj runt frukostbordet varje dag, är det minst lika mysigt med den familjemedlen jag har nu, att ta sällskap av.

Visst är det egentligen konstigt hur snabbt man växer upp? Alltså verkligen går från ungdom till vuxen. Jag vet att när jag satte mig och skulle övningsköra med mamma för första gången, fick jag en himla konstig känsla av att jag inte var tillräckligt mogen för det, att ta den vuxen rollen som det ändå var att ta körkort. Det var inte längesedan jag trivdes med att komma hem till min familj och bli ompysslad, istället för att ta lite avstånd och se andra alternativ. Jag älskar mina familjer och tycker givetvis om att vara där, men att bo där behövs liksom inte längre. Jag vill flytta hemifrån och skaffa mig ett eget hem utan att åka mellan mamma och pappa.




Myspys i vardagsrum, det ska det vara! Nej nog med att drömma... Dags att faca verklighetens hårda bud med Geografi och tidens egen vilja. Åh, jag hatar verkligen när man måste tänka på en tid att gå och lägga sig, hur tråkigt som helst. Jag vill vara uppe och mysa tills ögonen svider, men men med det sagt öppnar jag dörren till studier.

So Long