Inget kaffe i världen skulle kunna göra mig piggare. Vad som däremot biter på mig är tanken på att få komma hem till sängen och min filt. Det spelar ingen roll om det handlar om stora planer i framtiden eller en så enkel sak som att måla upp en mysig eftermiddag - har jag inget att se fram emot så blir det inget bra. Det är jag väl inte ensam om kanske. Man kan ju inte gå frammåt om man inte går mot någonting, eller?
Konstigt, bara för att vi fått en ny tjej på jobbet så känner jag mig plötsligt väldigt inövad och kunnig! Det är väl då man gör alla fel kan jag tänka, när man slutar att dubbelkolla och börjar gå på rutin...
Nu hinner jag inte skriva mer, måste surfa runt efter gardiner, filtar, och paraply-ställ till kontoret.

De vet nog inte hur det kommer att sluta när jag är klar med inredningen, frågan är om de kommer tro att BS har flyttat? Vi får väl se...