Undrar om det är möjlgt att gå hela livet och inte påverkas av någon annan människa. Alltså, ibland tänker jag på hur mycket jag inspireras av andra. Finns det folk som absolut inte ger och tar? Kan man få mål och drömmar om ingen annan har gjort det innan? Nu säger inte jag att det finns de som har gjort samma knepiga väg genom livet som jag har men det finns absolut en hel del människor som inspirerar mig till de drömmar jag har. Genom möten med nya människor och val av vägar läggs ju vägen frammåt hela tiden om och det är ju faktiskt också för att man påverkas av andra. Jag får ofta höra att jag gjort så himla mycket för att vara så ung, det kan gälla allt från vilka sporter man utövat, till resor och upplelvelser, utbildningar, tillställningar, känslomässiga traoman osv osv. Grejen är att jag aldrig själv tycker det. Jag jämför ju mig med de som har gjort SÅ mycket mer! Jag har inte skrivit den där boken, spelat en pjäs på broadway, äger inte ett eget företag och reser alldeles för lite... Ibland kanske det är bra att man får en bild av andras tankesätt än sina förebilder, för att få perspektiv på verkligheten. . .


Ingen väg är rak