Undrar om det går i släkten? Läraryrket? Jag har ju ALLTID tyckt att det vart kul att följa med mor min till jobbet och ha små genomgångar för mig själv i grupprummen. Jag tycker att det är roligt att lära ut saker helt enkelt, även om det är att visa ett bra klipp, en låt eller berätta en historia - så tycker jag alltid att det är väldigt roligt att dela med mig av det jag vet. Föreläsa är ju också någonting jag brinner för, men framförallt dans och teater. Det handlar ju också om att förmelda budskap inför och till andra. Det är roligt när man märker hur olika yrken, olika och lika, trots allt hänger mycket ihop. Om inte annat de som utövar dem, det är väl därför vissa som jobbar med detta anses sämre - de är inte menade för den typ av yrke... Jag som så ofta klagar på min stimmiga lillebror som alltid ska springa efter alla i familjen och berätta ointressanta saker... Jag trodde att jag var bättre och mer intressant, tills det att en god vän till mig sa "ja, men han är ju precis som dig Louise". Där fick man så man teg.

Samma vän sa också att han själv just nu upptäcker många saker om honom själv, dag för dag. Vad jobbigt det måste vara? Eller är det bra? Denise och jag pratade också om detta, att det är jobbigt när man får insikt om vissa saker i sitt beteende. Ibland är det bättre att bara vara än att hålla på med detta grubblande. Då kanske man försöker vara någon man egentlgen inte är. Dåliga vanor och visst beteende ska man väl givetvis påverka, but don't be so hard on yourself!