Tänkte på en sak just igår, när 16 människor träffas för att lära känna varandra på ett nytt plan - inte som skolkamrater i skolan. Det är så spännande hur man väljer att bete sig, vem kommer att spräcka isen? (Jag givetvis...) och vem kommer att bli mest personlig? Vem kommer att visa för starka åsikter? osv. Borde man vara försiktig med hur man beter sig i en ny grupp eller är det bättre ju snabbare det går att visa vem man är? Genom åsikter, tankar, humor och öppenhet. Jag tror att jag är väldigt bra på att visa snabbt vad jag står för, vem jag är och hur jag fungerar - men jag har desto svårare att sätta vissa människor nära (extra nära) om hjärtat. Alltså som att skaffa mig en "bästa vän" eller så. Det tar ju tid tycker jag, att kalla någon för älskling, tjej eller kille. I USA vet ju ni som varit där att det är helt tvärt om, alla säger älskling till vänner som de träffat en gång, de säger "I love you" till folk de precis träffat. Jag brukar säga, som min mamma, att det är svårt när folk skippar hallen och hoppar rätt in i vardagsrummet... Det händer dock inte så ofta i Sverige, här är man ganska tillbaka dragen som det är så det händer inte ofta att jag känner den känslan!