"Nej men jag kom nog in på Calle Flygare för att de inte kunde med att säga nej"

"Jag fick nog filmrollen för att ingen annan sökte (orimligt?)"

"Jag fixade lägenheten för att jag var jobbig och tjatig"

"Maten var nog inte god egenligen, det är jag som inte har rätt smaklökar"

"Jag var inte bäst på det första träningspasset på friskis efter en lång dag - så jag fick nog inte ut någonting av det"

Listan kan göras lång, men för personlig vill jag inte bli... Konstigt och dumt är det i alla fall. Farhåga för åren på skolan är då alltså att självkänslan tar fel vändning och blir värre - att jag ger upp det bästa jag vet, min dröm och passion för att jag dödar min själ (för att vara grov) Det är jag dock hyfsat säker på att det inte kommer att hända! Jag är bra på att säga till mig själv, pusha mig och köra mitt race, även om det ibland kräver lite extra energi.