Älskar det uttrycket! Frågan är vem som är "jag", det vet jag ju egentligen men de senaste veckorna har jag förvånat mig själv mer än någonsin... Det handlar om socker och godsaker... Jag har aldrig haft ett värre sötsug än någon annan, har vart ganska bra med att äta rätt och träna i mån av tid. Frågan är vad sjutton som jag flugit i mig nu? Då jag är besatt av att äta godsaker, varje dag. Jag skulle inte säga besatt om jag inte menade det. Som tur är har jag en otrolig förbränning och träningen hinns med tillräckligt ofta - MEN det är irreterande att hela tiden känna ett sötsug. Det är ju inte alltid jag har grejer hemma heller så ibland får man improvisera lite, mixtra ihop crunchy med mörk choklad tex.

På ett sätt ska man unna sig själv goda, söta saker ibland. Man måste vara snäll mot sin själ och kropp som kämpar så! Jag tror att man blir en gladare och givmildare människa om man ger lite belöning till sig själv då och då. Belöningen skulle kunna vara att man ger sig själv en fin kropp - genom träning, men det är ändå något visst med att äta en kladdkaka på fiket eller ost och kex framför tvn. Kanske inte varje dag, som jag, men då och då. Tipset är dock att inte tänka tröstäta (du mår så dåligt över att du unnar dig så att du unnar dig lite till). Man ska bara tänka "det här är jag värd, för att jag är jag"

Slutsats, jag hoppas att min själ och mitt psyke blir fruktansvärt snäll och givmild efter dessa sockerveckor.

Måtte det få ett slut snart...