Jag kan bli så tagen av vissa människor.

Jag hade sett reklamen för Arga snickaren och insåg att det avsnittet ville jag inte missa, - för att kunna fundera precis så som jag gör nu. (Hon blev utskälld för att ljugit för Anders - Den arga snickaren) Där stod det en stackars tjej som blivit lämnad av sin sambo, flyttat till en ny lägenhet som blivit halvrenoverad, pank, utan boende osv osv.... Hon stod där och gjorde sig till ett offer, det var som om hon var avstängd från mänskligheten. Spiralen ner till missär hade tagit slut och hon stod inte ut med sig själv. Jag menar varför städar man inte upp i den halvrenoverade lägenheten och köper lite färg, en matta och sparar till ett kök? Varför ljuger man när man blir tillfrågad hjälp eller försvarar sig med att berätta om hur dåligt hon mår? Ett offer kan ju dock inte ta kritik, så det är väl rimligt. Hur som helst tyckte jag att det var sorligt att se hur en ung kvinna hade försvinnit så djupt ner att inte ens kunna se annat i livet än hur synd hon tycker om sig själv. Det kanske är lättare sagt än gjort... Jag har ju också vart nere vissa perioder, där allting känns onödigt och man lever för att trösta sig själv. Det är i alla fall sorgligt att se, hon var nog lika förvånad över detta som Den arga snickaren... Vissa skulle behöva en spark. Alla har nog någonting som sparkar en, något induviduellt.