Jag blir alltid likadan, när jag är i en av livets "klyftor". Nostalgisk och lat, träningen dör ut och jag kollar på filmer från förr, det väcker så många känslor inom mig. Som att lyssna på musik, jag kan gå från ett humör till ett annat genom att höra en låt, det går på en sekund - knäppt egentligen. Som att man bestämmer hur man mår, varför skulle man inte alltid må bra då? Det kan ju dock vara lite skönt att vara nere ibland. Det är också bra att vara lite nere när man ska till skolan, eftersom att dagarna går ut på att bli känslig, tårarna rinner från många kinder varje dag. I torsdags hade jag inte den minsta lust att vara i skolan, eller i Stockholm för den delen, men jag gjorde det - så här blev resultatet efter en aktivitetsövning...:

Psyko...