Min mamma sa en väldigt klok sak igår. Jag hade påbörjat det dagliga gnället om saker jag tänker på och hur rastlös jag känner mig i nuet. Ur munnen kom kommentarer som; "hur ska jag kunna leva i nuet om jag inte trivs i nuet? Om jag bara vill påbörja nästa sak och blir rastlös och uttråkad av tanken på att vara här till den 25e Maj?" Då sa mamma lugnt att ett par personer i våran omgivning drabbats och lider av olika sjukomar, vilket jag visste. Hon fortsatte med att; även om jag inte brinner av lycka när jag går till skolan - så kan jag i alla fall göra det. Jag kan i alla fall drömma om en framtid. Det var verkligen bra att höra, dumt nog finns inte det alltid i tankarna utan man måste påminnas... Min slutsats var i alla fall:

Sätt nuet i perspektiv för att kunna leva i det.

- Det stämmer in på mig, eftersom jag har svårt för att vara i nuet.