Att skådespela handlar om att göra ingenting. Att vara sig själv och låta sig påverkas och ta saker personligt. Då är man ju äkta. Om jag ska få fram äkta reaktioner så handlar ju det också om att en dialog för fram ett underlag till en reaktion. Det handlar alltså om att vara specifik med den bild och anledning man målar upp för att utföra sin aktion och låta dialogen påverka. När man har en dag då själen säger Nej tack till att fantisera fram jobbiga saker i detalj, för att sedan låta någon trycka på de ömma punkterna - blir det svårt. Det är ju mänskligt att trycka bort dumma tankar, men idag fick jag kämpa för att "öppna mig" och låta det jobbiga komma och jobba med det specifika. Det gör ont, men man får inte vara rädd. Då blir det jäkligt bra.