Vissa människor träffar andra för att få träffa sig själva, för en stund. När man träffar någon som svarar på frågor jag inte ställt, eller pratar på om problem som jag inte hört talas om tidigare - kan man dra just den slutsatsen. Att de vill träffa någon för att ha någon att vara sig själva för, när man är själv är man ju annorlunda eller ingenting. Det är sorgligt hur långt man kan ha till sig själv, eller hur? Att man ska behöva få någons axel att lägga huvudet på för att höra vad den inre rösten säger. Kan vara lite kul att tänka på och iaktta, tycker jag i alla fall!