Tänk att ett mörkt kök på en skabbig skola kan få mig så glad. Tystnad, en hög av människor, obekväma kläder och en flaska med utspädd whisky - that's my day. Man kunde känna hur många nerver satte igång då genrepet var över och publiken började myllra. Jag blir alltid bara glad och barnslig precis innan ljuset släcks. Springer omkring som jag alltid gjort innan dansföreställningar på kulturskolan. Man fixar det sista på kostymen, skrattar och skojar om hur man ser ut och vilka som kommer. Hur löjligt det är att man packar in så många i våran lilla skruttiga skola för att se scener på 5 minuter / var - samtidigt som man hoppar av kärlek för hur roligt det är. Då tystnaden kommer och mörkret faller...