Jag älskar det så obeskrivligt. Jag har sagt det så många gånger men när jag är på set och filmar, eller på scen kommer en känsla som ger mig all kraft, energi och lycka jag behöver och mycket mer. Det är som att rummet jag är i är en värld av sig själv, det känns inte som USA eller Sverige, jag känner det som en egen värld. Alla små personligheter i mig kommer fram på samma gång och jag bara "är", det är så underbart. Vad som är lite jobbigt är att jag hoppar fram och tillbaka mellan att tänka på jobbiga minnen för att få fram rätt action, till att skratta åt producenten dumma skämt. Konstigt hur mycket människor som är runt omkring men efter orden "action" försvinner alla. Kameror, stora lampor och mikrofoner syns inte längre.
On Point är vad jag pratar om nu, jag var och spelade in en av de stora scenerna idag. Jag älskar manuset så mycket, det är dessutom den vackraste film jag någonsin vart med i. Alltså kläder sammansatt med omgivning, ljus och känslor. Klänningen som jag skulle ha idag var från H&M och såg ut såhär:

Det visade sig att jag kunde behålla den, så nu äger jag denna pärla. Föreställ er en kallt inredd danssal, mig med klänningen och vita tunna strumpbyxor, liggandes på golvet i danssalen med alla lager av klänningen stökigt placerade runt mig. En tung och förlåtande dialog med en mörk natt utanför. Fint va?

Nu måste jag krypa ner i sängen för att ladda inför nästa scen imorgon....