Sa ofta jag har kollat pa amerikanska filmer och tankt - men sa ar det ju inte nu for tiden? Jag blir ofta forvanad over att det faktiskt ar sa. Just nu sitter jag i ett litet rum med stora fonster. Solen lyser in och min van spelar vackra sanger pa ett piano. Jag sitter pa en liten sol och ovar manus. Just denna situationen kanns valdigt dramatisk och typisk miljo att ha med i en film, lite dramatiserat och vackert. Nu ar det bevisat att dramatiska settings i filmer kanske inte alltid ar sa klitchigt...



Jag blir lite smatt galen pa mitt manus, for jag vet att jag skulle kunna gora en valdigt bra Blanche om jag bara hittade vart hon finns i mig. Dessutom ar det premiar ikvall vilket ger mig lite svart att fokusera pa annat an det, jag ar sa exalterad och forvantansfull.