Det är inte klokt vad tiden går när man pluggar, helt fast blir man och tiden går och går. Nu känner jag mig nästan tom då det är dags för en paus. Lördagskänslor är ingenting som förekommer just nu, kanske för att jag är ledig varje dag som student eller kanske för att det står PLUGG på hela schemat idag. Skönt att det regnar så slipper jag att ha ångest för att jag missar fint väder, plugga i solen funkar inte för mig.

Kollade nyss på Wildkids av någon anledning, och det slog mig att jag som barn alltid såg program som den typen med stor distans till min egen verklighet. Jag kände ofta att mycket hände; många äventyr kan upplevas eller tävlingar anordnas, men aldrig någonting för mig. "Nej jag kan inget sånt", eller "jag kommer inte att komma med" eller "där passar inte jag in" ... Det är väl normalt att tänka så, men jag beundar verkligen de barn som inte gjorde det och faktiskt sökte. Nu säger jag inte att jag ångrar att jag inte framför kamera misslyckades med att leva i vildmarken (vilket är ett faktum) men vad hände egentligen med småstjärnorna? Där hade jag många bidrag som kunde skickats in, om bara "jag hade passat in" Vilket alla faktiskt gör. Så dåligt sjunger jag inte serni!