Årets längsta dag? Hmm, det undrar jag. Tycker att den har sprungit iväg lika fort som alla andra dagar. Det är så när jag inte har någonting speciellt att göra, utan bara "är" då går tiden fort. Nu ska jag inte säga att jag bara har suttit på en stol hela dagen, jag har köpt solglasögon, vart hos frissan, gått på Mary Kay party, tränat och nu ska jag träffa min älskade vän. Fast på något sätt känns det som att jag inte har gjort någonting. Kanske för att det är så roliga saker jag gör, och faktiskt frivilliga. Jag är verkligen en tjej som fungerar när jag gör saker som är frivilliga, annars känner jag mig illa till mods. Som att dansa, det är det bästa som finns, men det fanns ändå dagar då jag hellre stannade hos pojkvännen bara för att sätta mig mot mina måsten. Det är då ångesten kommer, så om det inte finns några måsten så kommer alltså ingen ångest, för då gör det ingenting om de inte genomförs. Skolan till exempel, kanske är det därför alla som gått på College tycker att det är så roligt, för att det är frivilligt och man gör det för att man själv vill eller har bestämt. Jag menar det finns andra vägar att gå än College, men gymnasium måste man gå på. Näst intill måste i alla fall.
Så min karriär i framtiden får inte innehålla måsten som någon annan bestämt. Jag får bli chef och bestämma själv eller ha ett flexibelt jobb där jag bestämmer när och var jag vill jobba för att själv lägga upp ett scehma som passar mig, som skådespelerska... Jag tackar ja till filmer och därmed bestämmer jag själv. Eller hur?


So Long