Pulsen är helt normal, fast att jag inte gör någonting speciellt. Jag kan andas normalt utan att vara stressad, konstigt? Men ack så skönt det är. Känns inte som att jag stressar upp mig för någonting nu för tiden, att vädret inte är på topp, att manuset ligger hemma oläst eller att tågbiljetten till Kungsör inte är bokad. Det löser väl sig, tänker jag.

Det är så skönt att inte veta vad kvällen bjuder på, om det blir vin och tjejsnack eller film, godis och tjejsnack. Det gör mig inget för nu för tiden är jag mitt gamla harmoniska och glada jag. Till och med gamla pedantiska Louise har kommit fram och är som vanligt, städat i rummet ska det vara. Jag hörde om min gammelmormor som gått ut med sin krumpna rygg och börjat ränsa ogräs från rabatten, bara för att grannens är finare. Även om hon aldrig sitter på baksidan så ska det vara perfekt. Jag blev lite skrämd för jag kunde känna igen mig lite i henne, vi är lika på det sättet. Som hon säger "visst är det jobbigt när det står massa saker kring micron, bort med det!" Jag håller med faktiskt. Vi är lika på många sätt jag och gamla Brita. Även hon var en teaterapa som jag förstått och även hon är en oroad och ångestfylld tant då och då.

So Long