En epok i livet är över, därför är det väl ett väldigt bra tillfälle för bloggande. Varför är det bara jag som inte känner mig tom efter studentens stökiga natt och känslofulla tal? Jag är bara glad och fri. Kanske lite för fri, för plikter och måsten känns plötsligt för jobbiga att ta i tu med. Körkort när man kan ligga i solstolen, filminspelning när man kan vara hemma och sova. Känns som att min vuxenfaktor försvann lite, min drivkraft och förmåga att stå för mina handlingar och ta konsekvenserna är som borta.
Kanske kommer allting att kännas bättre snart, när jag inte känner mig så vilsen eller rastlös. Inte rastlös på att göra jobbiga saker dock, bara massa massa roligt

Måndag, utan skola. Kanske kommer all ångest då? Känner jag mig själv så kanske jag slipper ångest, jag blickar framåt och sätter istället en grön bock för rutan gymnasium -CHECK!


Den bästa dagen i mitt liv blev verkligen den bästa