Tvingade mig själv att gå och träna idag, med tanke på att jag inte rörde mig ur sängen igår. Jag pluggade och sov, pluggade och sov. Jag är helt slut nu för tiden, är det så här en människa som släpper fram sina inre känslor och lyssnar på sin kropp känner; varje dag? Jag brukar aldrig lyssna tyvärr. Det bevisades då klockan ringde i morse, ögonen inte kunde öppnas och kroppen bönade och bad om en sovmorgon. Ändå stod jag med bräda och skivstång i handen 10.00 på gymmet. Ibland är det kanske bra att bara putta sig själv till vissa saker, men undrar när gränsen går för att inte se skillnad på frivilligt och ofrivilligt längre? Jag har varit där, men vet ändå inte vid vilken tidpunkt i livet då jag slutade lyssna och blev en robot. Nu känns det dock som att jag är kött och blod igen, med vissa undantag för tidiga träningar på en söndagsmorgon... Då blir jag robot igen.



Du gör mig till människa