Nu var man äntligen här, vid havet, Lysekil. Det är alltid en så otroligt speciell känsla varje gång man kommer hit första gången på året, eller egentligen är det väl så nästan varje gång. Nu har jag precis packat upp allt plugg på köksbordet, kokat te och satt Scott (systerson) i en baby-watch medans mammsen står och lagar mat. Det ska verkligen bli hur skönt som helst att bara vara här i några dagar och vila upp sig, rensa tankarna och plugga ikapp. Kanske tar en liten springtur runt Korseberga - Branserud slingan, eller så tar jag bilen runt och övningskör lite... Ska verkligen komma igång bättre med det!

Nu måste jag gosa lite med Scott innan han ger mig hundögonen, då känner man sig alltid lite elak som inte ger honom lite uppmärksamhet.


So Long