Det var en tjej som frågade mig i Lördags vad jag ville jobba med som vuxen. Jag tänkte en stund på om jag skulle svara något som inte lät så galet som det jag faktiskt vill bli, men tittade sedan upp och sa; Jag ska gå på teaterhögskolan och bli skådespelerska. Det känns alltid så löjligt att säga det på något sätt eftersom det är väl vad hälften av alla småtjejer drömmer om? Eller? Det gjorde jag i alla fall.
Hur som helst så kändes det inte alls lika fånigt att säga så för jag har börjat tro på mig själv och det gör ju att jag lätt kan svara på vad jag drömmer om att bli, det känns bara som att jag har hittat mig själv och när jag säger det högt kan jag inte mer än att le, för det känns så rätt. Att ta tillvara på min talang och få göra det jag älskar skulle givetvis vara grymt, men det är faktiskt bara en dröm än så länge. Mycket kanske förändras, vem vet?



Kram Kram