Så frustrerande det är med killar som verkligen inte fattar när det är dags att lägga ner och försvinna! När jag tänker efter så har jag en hel del minnen från odrägliga killar faktiskt... Jag kommer speciellt ihåg i sommras när jag satt och väntade på mina tjejer som skulle komma med bussen. Där satt jag ensam på en liten bänk i solskenet då en kille kommer fram "tjena bruden, lugn bara, jag hämtar upp Dig om en stund så ska vi ha lite kul..." Snacka om att bli överraskad? Jag gick rätt snabbt därifrån kan jag ju säga, vad tror vissa egentligen? Har det att göra med hur jag ser ut? Kan en blond tjej i midsommarklänning inte få sitta ifred utan att någon ska "plocka upp mig"? 

Jag träffade, eller rättaresagt råkade ut för en annan kille i Lördags - som verkligen inte fattade att det var dags att gå.

Jag satt och väntade på Pauline som pratade i telefon en bit bort då han såg sin chans att ragga upp en ensam tjej. Vi pratar inte om en ung härlig kille utan en man. Jag visade redan från första början inget som helst intresse och blev mer och mer obekväm i hans närgångna rörelser, han skulle liksom smeka min arm och krama om mig samtidigt som han pratade om något jag inte lyssnade till. Tillslut frågade han hur gammal jag var och då sa jag att jag ska fylla 18 om ett par månader för att han skulle gå därifrån, det var ju ingen mening att ljuga om att man var äldre eftersom han kanske skulle bli äcklad och gå om jag var ärlig. Han var ju inte i nätheten av att vara 18 själv, det såg man tyfligt. Tror ni att han gick? Nej, han började pilla mig i håret istället och sa att jag var det sötaste han sett. Jag frågade tillslut hur gammal han var och han svarade 28... Då reste jag mig upp och tänkte gå men han höll fast och sa att vi skulle dansa, nej tack svarade jag och försöke mig på att gå igen. Då log han och sa; Okej, vi får väl dansa senare då, men du jag skulle vilja träffa dig igen, får jag det? Jag skulle kunna sagt nej aldrig och sedan stått och förklarat varför men det kändes lättare att bara svara; visst. Ta hans telefon och slå in ett påhittat nummer och gå. Att man inte kan få sitta ifred och vänta på sin vän utan att behöva göra en scen av det. Kanske överreagerar jag lite, det hade ju definitivt vart annorlunda om han vart ung och snygg men jag menar vad tänkte han? 28 år? Nej tack.

Det handlar inte om att man inte ska ragga eller vara trevlig - man ska bara veta vart gränsen går för att undkomma att det blir något dåligt av det istället för något bra... Inte sant?