Jag sitter här och tänker på framtiden.. eller rättaresagt på att det som alltid ha vart framtiden nu har blivit passerat. När jag var liten och badade på vattenpalatset såg jag alltid upp till de tjejer som jobbade där, med barnkalas osv. Nu har jag vart den tjejen. Jag kommer så väl ihåg när en liten tjej tittade på mig när vi passerade varandra i trappan, då kände jag mig så gammal och stor.
Jag hade dansuppvisningar på Dergårdsteatern på mitt nuvarande gymnasium, när vi sprang omkring och lekte i alla lokaler tänkte jag alltid: När jag går här, då är jag stor. Den tanken har jag aldrig glömt.
Tiden går fort och det är snart dags att flyga ut ur sitt bo och klara sig själv. Jag längtar men det känns ändå lite skumt. Vad jag har lärt mig är iaf att alltid blicka frammåt och inte bakåt. Minnen kan man ju bara ta fram om man blickar bakåt, men det är inte den sorten jag syftar på. Jag syftar på att man absolut inte får tänka tillbaka i tiden och sakna tiden som var då. Jag menar den kommer aldig tillbaka, så varför gräma sig över det? Varför inte bara blicka framåt och drömma? Det gör jag.
Min dröm är att få gå på universitetet i Phoenix, Arizona. Jag vill bo hos min morbror och hans flickvän Natasha. Det blir nog en linje som har med marknadsföring att göra, eftersom jag vill hålla på med reklam och liknande. Vem vet vad man kommer att jobba som eller vart jag kommer att bo? Tanken att bo kvar i Lerum forever är gör mig panikslagen, det kommer jag nog inte att göra.. Jag är bara inte den typen. Som jag tidigare sagt, dröm och blicka framåt! Du behöver inte leva som alla andra lever, lev så som du vill och gör vad du vill.

ASU - Arizona State University:




Kram Kram