Nu är det verkligen höst. Känns som att man vaknar till liv på något sätt. Som att den "bekymmerslösa" sommaren har gjort sitt och det är dags att börja komma in i verkligheten igen. Ett vackert wake up call som visar en annan sida av livet. Det var längesedan jag var med om höst, eller 2 år sedan i alla fall, därför känns det lite extra nu. Jag kom direkt hem till en galen vinter och fick aldrig ladda upp inför vad som skulle komma, det är inte förrän nu man riktigt kan slappna av och ta till sig livet på riktigt. Ibland känns det som om hela teaterlivet jag hade var en fantasivärld som inte räknas, det är ju inte ett normalt liv man har när man vill vara skådespelerska men nu känns det som att jag tittar från ett annat håll. Som om jag undrar varför jag "lekt" omkring så länge utan att ens förbereda mig på verkligheten. Frågan är om jag fortfarande vill att den ska vara verklighet eller om jag vill fokusera på något nytt? Jag känner att det finns så mycket driv inom mig, men vad det är kan jag inte få fram. Jag hoppas att en bit leder till en annan och att jag snart kan ha en egen plats att komma hem till (en plats för mig och min älskade) där all motivation och drivkraft kommer tillbaka. Sola, träna, choklad och vin hjälper i alla fall till att kunna vara nöjd och glad en kall och blöt lördag som idag. Jag kan inte vara annat än glad för alla som förgyller mitt liv.