Innan jag somnade igår, lovade jag mig själv att börja leva i nuet - det kräver ju faktisikt träning. Det hoppade till inom mig när jag tänkte tanken på hur skönt det skulle vara att ta en dag i taget, bara att skriva det nu får mig att le. Så, idag är det en spännande dag. Jag ska iväg på ett danspass om en stund, vara i skolan under eftermiddagen efter det har jag en hel del papper att stå i angående USA. Det är verkligen att strö salt i såren då jag hade begravt allt detta när jag satt på flyget mot USA senast (Ja, det gick inte att slappna av förräns jag satt på flyget). Nu är det fram med allting igen. Tidigare lista har förändrats, då allting måste gå hand i hand...
Jag blir alltid likadan, när jag är i en av livets "klyftor". Nostalgisk och lat, träningen dör ut och jag kollar på filmer från förr, det väcker så många känslor inom mig. Som att lyssna på musik, jag kan gå från ett humör till ett annat genom att höra en låt, det går på en sekund - knäppt egentligen. Som att man bestämmer hur man mår, varför skulle man inte alltid må bra då? Det kan ju dock vara lite skönt att vara nere ibland. Det är också bra att vara lite nere när man ska till skolan, eftersom att dagarna går ut på att bli känslig, tårarna rinner från många kinder varje dag. I torsdags hade jag inte den minsta lust att vara i skolan, eller i Stockholm för den delen, men jag gjorde det - så här blev resultatet efter en aktivitetsövning...:
Den här bilden får mig att le av nostalgi. Snart sitter vi där igen, i samma sits. Tur att jag har dig, mamma. Ingen är som du. Här satt vi innan jag skulle till USA, vi klädde oss fina och såg SATC 2. Denna gången kanske vi tar oss en hel weekend för att umgås innan jag tar mitt pick och pack igen. Jag hoppas det! Min bästa vän & mor.
Dagens "hur mår du idag" runda i skolan blev ett riktigt wake-up call. Jag sa nämnligen - utan eftertanke - "Jag är trött på mig själv" för det är jag verkligen. Det kändes helt ärligt mot mig själv när orden lämnade munnen. Jag planerar och fixar, men kan ändå inte njuta av det jag har planerat. Antingen struntar jag i det eller så längtar jag efter något annat. Jag kan liksom inte riktigt ta beslut för om jag inte känner att jag vill träna efter en dag i skolan, så kommer jag inte att göra det, exempelvis. Jag skulle önska att jag bara gjorde allting jag var tvungen till, pluggade, tränade och stretchade - utan att jag måste känna för det 100%... Det slutade i alla fall med att träningskläderna låg kvar i väskan, jag åkte hem och åt mellanmål framför Per Moberg för att sedan ta mig ut på springtur i solen. Nu luktar maten gott från ugnen och ljusen lyser fint - så ibland blir det ju bra när jag gör om mina planer efter mitt humör. Ibland kan man ju dock inte det. Nu har jag ju som ni vet nya planer för framtiden, tror ni att jag kan vara lugn och njuta här i Sthlm då? Icke sa nicke, jag stressar fram för att komma till L.A så fort det bara går. Undrar vad jag stressar fram till? Jag menar när jag är där kommer det finnas något annat. Är det döden jag är så angelägen om att komma till? Tror inte det!
Lite godbitar från mitt lilla hem, för er som vill se. Jag vet att min kamera på mobilen är så dålig att det nästan inte går att se hur det ser ut, men ändå.
Ja, två ord; Big Brother. Det finns så mycket att säga, så många perspektiv och åsikter som alla egentligen pekar på att det är helt otroligt hur det kan finnas ett program som är så patetiskt och dåligt för mänskligheten. Inte för att jag inte skulle ha behövt isolera mig ett tag utan telefon, dator, och tv MEN att stänga in människor i ett hus med alcohol, sängar och bubbelbad är chockerande. Jag vet inte vad som är mest chockartat; de som vill vara med eller de som producerar? Jag slog mig ner för att faktiskt kolla på ett avsnitt förut, irretationen steg så snabbt att det inte gick. Där stod ett gäng omogna och vilsna människor, fulla och juckade i underkläder med gammal 90tals musik. Det hånglas, bråkas och juckas stup i sekunden och de problem de skapar är skrämmande. Att man stänger in människor och får dem att tro att deras problem (vem som låg med vem/hur man vinner uppdraget som mest komisk/ osv osv) skulle vara någonting att lägga vikt i. Vad händer egentligen när de kommer ut i det riktiga livet? Förutom könssjukomar lär de får det svårt att passa in i verkligheten...
Tycker de verkligen att det är roligt att vara med eller utsätter dessa människor sig för detta endast för publicitet? Jag kan se i vissas ögon, hur osäkerheten spökar när de rullar runt med upphetsade killar, fulla, i en soffa. Jag kan läsa i deras blick att det inte är roligt. Det gör ont i mig hur långt vissa går för att vara med i en skvallerblaska, tyvärr står ju ändå undertexten kvar: Big Brother (...)
Dagens tanke, eller en av dem i alla fall...
Symboliskt öga... Det visar hur splittrade människor kan vara - och bli.
Som så många redan vet är jag en list-människa. Jag fungerar bäst med en klar och tydlig lista i kronologisk ordnig! Därför sitter jag nu och skriver en lång lista med klara mål för vad veckan ska bjuda på. Det blir alltid roligare med färg och plåtter.
För intresserade;
Ring CSN och fråga om skolan stödjs och om de kan skicka blanketter via brev, inte online. Ring skolan och fråga hur man på bästa sätt gör en audition- personliga brev, skickade scener eller intervju online? Möjligen intervju på plats efter en sommarkurs Ring Polisen och fixa intyg att icke är dömd Skicka efter personbevis Fyll i DS blankett och boka möte med ambassaden
Tja, vid detta lag hoppas jag kunna boka boende och flygbiljett! (Nej, så här lätt kommer det INTE att vara - ni känner väl mig?)
So exited. Denna gång är dessutom roligare eftersom allt jobb kan göras tillsammans med Denise, som ska till NYC - vi går igenom samma soppa!
kanske är jag en LA girl trots allt? Jag skulle inte tippa på det, men who knows. För de läsare som jag vet sitter och småler över denna plan just nu, vill jag bara säga "Nej, jag ska inte bli någon Hollywood-fru, även om ni slagit vad om det" Det är INTE min grej att sitta hemma och vara beroende av en alfahane, no no no...
Jag kan verkligen bli både trött och glad på mig själv. Trött för att jag påverkas så himla lätt av minsta lilla, jag låter det påverka mig och mitt humör tills jag har ältat det så mycket att en lösning hittats eller problemet försvinner. När jag sedan lyckas få en ångest ut vägen, börjar jag spinna som ett x200 tåg fram genom livet och vill vara överallt, göra allting och göra det NU. Snacka om toppar och dalar...
Det är ändå skönt att man kan lita på sig själv. Att man vet att de beslut som tillslut tas, är äkta och att man följer sin magkänsla. Jag började tänka på hur det hade vart om jag inte åkt till Stockholm, var det någonting onödigt? Då sa en mycket vis och fin person (hihi) att om man ångrar att man följde sin magkänsla - kan man ju aldrig ta ett beslut. Så sant och så bra sagt, tänk om man skulle vara så rädd att lyssna på sin inre känsla att man bara gör det som alla andra vill - eller faktiskt blir låst och inte gör någonting alls? Det handlar såklart om mod och arbete, det är inte lätt att hela tiden följa ens mages svängiga känslor - but I'm trying! Stockholm har givit massor, mer på vissa plan än andra, men ändå.
Många undrar väl vad jag babblar om - vad är det för beslut jag tagit, vad är det magen säger nu? Den säger L.A till hösten. Jag lyssnar.
Inte lätt att sova efter ett långt och bra samtal med morbror och "moster" i USA... Klockan slog 11.30 när vi la på och jag var piggare än jag vart på hela dagen. Det var bara att sätta på film efter film tills ögonen tillät mig att blunda. Jag tror dock faktiskt att vi kom fram till ett beslut, det känns superskönt. Avslöjar mer senare...
Nu är det på med träningskläder för att förbereda sig för dagens övningar, måndagar är helt klart den jobbigaste dagen på hela veckan. Det känns bra att veta om hur skönt det kommer att vara när skolan är slut för dagen och jag sätter mig på banan för att bara slänga mig i sängen framför struntprogram. Idag ska jag alltså; sjunga solo, framföra en danskoreografi och redovisa alla uttryck man kan göra med ansiktet.
Känner mig supertråkig som bara vart hemma hela helgen, men det var nog behövligt. Har sovit mer än jag vart vaken skulle jag tippa... Det ska bli skönt att börja veckan utan att vara helt slut, att faktislkt vara lite utvilad - så, what to do today? Funderar på att åka in till stan och sätta mig på ett café för att plugga, maila och efterforska.
'
Jag insåg att jag måste börja skissa lite oftare då resultatet inte blev vad jag ville - men övning ger färdighet! Kul var det i alla fall, och rogivande...
Fick lite tankar på att om jag stannar i Stockholm för en tid, så ska jag boka mig en resa till Paris. Åka alldeles själv och bara njuta av staden. Skullegärna sätta mig på detta cafét just nu... Ta ett alldeles för tidigt glas vin, äta en onyttig brunch och känna solen i mitt ansikte och mot min kropp som skulle bära en tunn klänning. C'est la vie....
Ska det vara så ska det, så brukar jag säga. Ska man ha myskväll - så ska man ha myskväll! Ska man ha en dag för sig själv - så ska man verkligen göra saker som bara går när man är ensam... Jag syftar på att ta fram skissblocket, skriva på min roman, laga en middag som jag är sugen på, behålla pjamasen på hela dagen och lyssna på all musik jag blir lugn av. Myskvällen ska bestå av filmer jag inte kan få nog av, en onyttig choklad med mörk choklad fylld med vit choklad och mint, massvis av te och min favorit filt. Jag ska skypa med Natasha för att försöka få tankarna om framtiden på plats i huvudet.
Lördagsmys i köket och en kycklingsallad.
Bilder som aldrig kom upp. (Ja, dålig mobilkamera...)
Raclettekväll hemma med familj! Fika med klassen - love this pic! Lerumspromenad Badrumsmattan - fin va?
Ja, då får man stå sina kast! Jag fick lite sprutt igår och raderade alla planer jag hade tänkt att göra - för att göra andra saker. Inte för att jag inte hade behövt träna och sitta i en lugn biosalong men jag blev fast bestämd om att en fika med tjejsnack skulle ersätta träningen och bion skulle bli rödvin. Jag skulle vilja gå tillbaka till den lilla krogen och berätta att ett glas vin inte ska fyllas till kanten... 4 fyllda glas vin blev ju alltså då 8 och det känns idag. Upp och hoppa för att genomföra en lång dag med teaterteknik, fika, promenad, gym och kusinmys!
Var ovanligt pigg när klockan ringde imorse. Upp och hoppa för den dagliga morgonpromenaden! Inte bara för att man bränner dubbelt så mycket när man går innan frukost, men också för att man ska komma igång för dagen, få luft och energi! Jag ska inte säga att jag hade klarat det utan min I-phone dock, gick vilse (bra jobbat där jag bor) och fick söka på gpsen för att komma hem... Det tog en timme, men det blev ju bra träning! Hittade massa nya områden...
Idag ska jag ha teaterteknik under eftermiddagen, gå till gymmet och sedan en sen bio med kocken... Tja, en dejt skulle man väl kunna säga? Eller en kul bio med kul sällskap? Kalla det vad ni vill...
Skulle också önska att denna dag kunde bjuda på lite ordning i huvudet - vad ska jag göra i framtiden? Vart ska jag?
'
NYC, LA, Phoenix, Göteborgs scenskola, eller ska jag stanna Här?
Jag blir lite smått galen på att vara såhär ostressad som jag är nu - man får ju ingenting gjort?! Jag kommer ihåg när jag bodde i USA, då jag fick upp 5.30 varje dag, för att plugga en timma innan skolan, gå i skolan, repetera till scenerna med Brandon, gå till mainstage repet (Big Love) för att repa i 4 h vara klar 22.00 - därefter hoppa in i en taxi med plugget på laptopen i högsta hugg. Kom hem, slängde i mig flingor och ett glas vin med morbror innan man fick 4 nya timmar att sova. Visst, ingen sund livsstil men oj vad mycket jag fick gjort! & kul var det också...
I söndags gjorde jag ett försök att sitta ned och efterforska, skriva och reda ut allmäna saker. Mysigt med ljus och Katie gör det alltid lättare.
Promenad, hemmagjord brunch, en lång mysmorgon framför Malou - sitter aldrig fel. Är det bara jag som tycker att hon börjar bli lite väl flummig för att fortsätta? Jag älskar hennes show men... Well, nu ska jag iväg till skolan, efter det blir det träning för att sedan gå hem och bara mysa! Hoppas att jag kan få lite skrivinspiration också, så att jag kan skriva lite på min bok...
Jag är nog ganska tråkig och jobbig att dejta en första gång... Pratar på om mina många och små projekt, drömmar och mål som inte alla tar plats i Sverige, avslöjar alldeles för mycket om mig själv och mina åsikter, skrattar högt, dricker och äter med lite för god aptit för att vara sådär fin och kvinnlig, kladdar med läppbalsam var tredje minut, ställer frågor som får den andra att känna sig tom och ställd, och tar aldrig steget till den pinsamma kyssen...
.
.
Vi ska ses igen i alla fall, han, kocken, som jag träffade ute. Vi fikade en lång fika innan magarna kurrade och vi begav oss för att äta grekiskt. Han ville äta sushi men det äter ju inte jag (ännu en grej)... Efter en lång middag Kramades vi hejdå och skildes åt. Jag är glad över att jag gör saker som är annorlunda mot att sitta här med en kopp te. Det är bra för en själv att komma ut och träffa andra, inte bara för att göra roliga saker utan också för att lära sig om sig själv. Det kanske bara är jag som skådis som tycker att det är intressant med iakttagelser av mig själv i olika situationer, liksom av den jag dejtar. Stackare, han vet inte vad han har att göra med... Jag är inte ute efter någon att anpassa mig till, ta hand om eller tänka på (pojkvän) men lite middag med trevligt sällskap på en måndag - why not?
Rusade hem från jobbet, borstade genom håret samtidigt som vattnet kokade på plattan. Sprutade på massvis av parfym, bytte bh och la på ett extra lager mascara. Slängde i mig en mix av kokt ägg, bönor, kalkon, pesto och avocado (?) & rusade ut genom dörren mot förfesten i stan. Bästa tjejerna från Göteborg gör man inte besvikna hur mycket stress man än känner, det blev en trevlig och rolig förfest innan vi tog på oss klackarna för stan. In på ett alldeles knökat White Room. Champangeflaskorna förökades allteftersom fyllan blev värre för den som skulle betala, drinkarna fylldes på snabbare än musikens hastiga takter. Glas gjordes sönder, kreditkort passades runt, tjejer i bara underkläder dansade flickigt nära inpå de starka männen. Jag var nog helt enkelt för nykter för att uppskatta den miljö som jag befann mig i, efter att en utav de fulla kreditkortsmännen bitit mig i baken så hårt att jag undrade om det blev ett ärr, tackade jag för mig.
Åkte hem till lägenheten där vännerna höll till över helgen, möttes av en lite halvdan efterfest, hamnade i samma RUM som en snarkande kille och lyckades få 20 minuters sömn innan klockan ringde för att påminna om att jobbet väntade... Inte konstigt att resten av helgen bestod av SÖMN, och endast det.
MEN jag måste ändå säga att det alltid är lika roligt att träffa mina fina vänner och jag blir alltid lika förvånad över hur mycket skratt vi kan få fram på bara några dagar. De gör mig så glad!
Här är lite bilder (jag har roligare än vad det kan se ut...) Bild 1 från Laroy (onsdag) Bild 2 från Oxid (lördag)
Knäpper jackan upp till hakan. Stoppar ner allting av värde i innersta facket. Drar igen alla dragkedjor. Hänger väskan tätt under armen. Tar inte upp plånboken förrän jag står precis vid t-banan. Stoppar i den hastigt. Tittar inte någon i ögonen. Låter telefonen ligga kvar i innerfickan. Smuttar på kaffet och bränner tungan. Slår den 4-siffriga kodden till Calle Flygare och går in till tryggheten och lyckan. Så ser varje morgon ut. Tröttsamt faktiskt, att man måste vara så ogodtrogen när jag egentligen är en väldigt godtrogen person. Efter allt som har hänt känner jag dock inte att jag kan det längre. Igår upptäckte jag att jag blivit "rånad" igen då det hade dragits ytterligare en större summa pengar från kontot som rånaren måste ha använt efter rånet, trots att kortet är spärrat? På tal om spärrat, det är också min telelefon. Ensam, rånad & utan telefon... Tur att det finns vin... *te*
Jag blev ändå glad när mina vänner sa att jag verkade så glad trots allt som hänt, vilket är en mycket bra grej! Ogillar folk som klagar och gnäller. Det gör jag ju visserligen här på bloggen men så länge jag kan vara glad och frammåt till de jag ser face to face känns det okej. What doesn't kill you makes you stronger, right? Det är bara jobbigt när konsekvenserna av det som hänt, tillkommer. När man ska börja försörja en idiot för att han vill åka taxi? Eller ska behöva känna sig otrygg så fort man visas bland folk? Kanske var det bra för mig att detta hände... Synd bara att allting alltid ska hända på samma gång... Well well...
