Undrar om det är möjlgt att gå hela livet och inte påverkas av någon annan människa. Alltså, ibland tänker jag på hur mycket jag inspireras av andra. Finns det folk som absolut inte ger och tar? Kan man få mål och drömmar om ingen annan har gjort det innan? Nu säger inte jag att det finns de som har gjort samma knepiga väg genom livet som jag har men det finns absolut en hel del människor som inspirerar mig till de drömmar jag har. Genom möten med nya människor och val av vägar läggs ju vägen frammåt hela tiden om och det är ju faktiskt också för att man påverkas av andra. Jag får ofta höra att jag gjort så himla mycket för att vara så ung, det kan gälla allt från vilka sporter man utövat, till resor och upplelvelser, utbildningar, tillställningar, känslomässiga traoman osv osv. Grejen är att jag aldrig själv tycker det. Jag jämför ju mig med de som har gjort SÅ mycket mer! Jag har inte skrivit den där boken, spelat en pjäs på broadway, äger inte ett eget företag och reser alldeles för lite... Ibland kanske det är bra att man får en bild av andras tankesätt än sina förebilder, för att få perspektiv på verkligheten. . .


Ingen väg är rak

Tänk vad lätt det är att skjuta upp saker. Jag är i alla fall expert på det... Sanningen är dock att det alltid blir mycket värre, större press och man hinner väldigt mycket mindre... När jag bodde i USA lärde jag mig att den dagliga listan med To do saker ska betas av samma dag. Det spelar ingen roll om man får sitta tills natten kommer, nästa dag ska man återkoppla till folk, ta nästa steg på planeringen osv... Gör man inte en sak i taget blir det väldigt jobbigt att komma tillbaka och försöka hinna allt på en gång - för mig är det till och med omöjligt att planera när jag ska känna för att skriva ett kapitel eller ringa ett samtal. Man måste ta tillfället i akt! När jag kom hem ville jag bara ligga under filten med te och sex and the city, men jag visste att om jag skulle släpa mig iväg till body combaten så skulle jag komma hem och vara produktiv (och lite extra nöjd) - därav sitter jag nu med ryggsmärta och röda kinder... Dags att beta av...


Kan verkligen sakna att skådpela ibland... Verkligen.

Vad jag har förstått så är det så många som skulle vilja göra saker med sina liv - men aldrig gör. Jag själv har många gånger berättat om de resor och upplevelser jag har gjort och folk blir ofta väldigt peppade och inspirerade men utan att faktitkst göra något åt det. Är det rädsla? Lathet? Eller tror alla helt enkelt inte att man kan... För mig handlar det verkligen om att man bara lever en gång. Att resa runt och göra saker man kanske ångrar men också saker man aldrig trodde man skulle, lära sig nya sidor av sig själv och uppfylla sina drömmar - det är att leva för mig! Visst, det kostar pengar och energi, det kostar att uppoffra en trygghet och sätta saker på spel, men om man har chansen att hitta en lösning på relationer, hem, och arbete så  tycker jag inte att man ska tveka. Att ta ett lån för att uppfylla en dröm är helt rätt tycker jag, hade jag kunnat betala det själv så hade jag kanske det men vill man komma någon vart måste man satsa. Förhoppningsvis lönar det sig i framtiden... Nu ska jag plugga marknadsföring och titta på mina visitkort... Jag tänker inte lägga upp dem här - men ni kan ju bara föreställa er...

Jag har äntligen lärt mig att vara lycklig i "nuet" och slutat oroa mig över att falla över kanten eller för eventuella katastrofer... Kanske är det tack vare en fantastisk person som jag bor och delar mitt liv med. Han förstår mig in i minsta detalj och finns alltid där för mig även om det bara gäller en glimt av uppmärksamhet eller ett verkligt problem. Han överraskar ofta med fina gärningar och skulle aldrig svika mig. Det är lika svårt att inte bli orolig att förlora det fina man har som att uppskatta och glädjas, men jag har kommit till en ny nivå som bara är lycklig och glad för varje dag vi får tillsammans, han och jag. Så många vänner jag har som alltid finns där och insiprerar, stöttar och bryr sig. Jag tror att det är väldigt viktigt att man lutar sig tillbaka lite ibland och tar en titt på vad man faktiskt har. Annars blir det svårt att vara lycklig. Jag tycker ofta att jag är väldigt hård mot mig själv, det kan nästan bli lite läskigt vilka krav jag har på den här lilla människan - även om det ofta driver mig långt... 

.

 

Tänk att den dagen man borde vara pigg, utvilad, peppad och motiverad på alltid känns tvärtom... Kanske borde man tänka att måndagsmorgonen är härlig eftersom man får använda alla krafter man laddat upp under helgen (eller?). Kanske tänka "vad vill jag idag" istället för "vad har jag för mål" ofta blir ju det man strävar efter ett mål men att vakna och följa en lista med mål är mindre effektfullt än att fråga sig själv vad man faktiskt vill med dagen. Det gäller också att inte tänka bort ordningen, har man ingen bra ordning så kommer du inte genomföra någonting. Nummer 1 kanske bara blir att komma upp ur sängen och äta en macka, nummer 2 att göra en to do lista för dagen och sedan beta av den... Varje dag orkar man mer och andra mindre, en lista måste skrivas om varje dag!
Tänk på det! & Rock on.